Vad ett svenskt Nato-medlemskap betyder för kriget i Ukraina

Turkiet har överraskande lagt ned sitt veto mot att Sverige går med i Nato och därmed undanröjt alla hinder för ett svenskt medlemskap i militäralliansen.
Ungern följde snabbt efter och tack vare de två ländernas stöd kunde ett samförstånd nås vid Natos toppmöte i Vilnius, Litauen, 2023. Att Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan gick med på att stödja Sveriges ansökan om medlemskap kommer att lyftas fram som en av de viktigaste framgångarna under toppmötet.
Sverige lämnade in sin formella ansökan om medlemskap i maj 2022 tillsammans med Finland, som blev medlem i alliansen i april 2023.

Sverige, som inte är en formell medlem, har haft en mycket nära relation med Nato i nästan 30 år, sedan man gick med i alliansens program Partnerskap för fred 1994.
Vi har bidragit till Natos uppdrag. Och som medlem i Europeiska unionen och bidragsgivare till unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik har Sverige också haft ett nära samarbete med de allra flesta europeiska Nato-allierade.
I sin strävan efter medlemskap i Nato har både Sverige och Finland dramatiskt ändrat sin traditionella politik av militär alliansfrihet. En avgörande drivkraft för detta var helt klart Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022. Det är också ytterligare ett bevis på att Rysslands president Vladimir Putin har misslyckats med att uppnå två av sina egna strategiska mål: att försvaga solidariteten i alliansen och förhindra ytterligare NATO-utvidgning mot Rysslands gränser.

Finlands och Sveriges anslutning är av betydande operativ betydelse för hur Nato försvarar allierat territorium mot rysk aggression. Genom att integrera dessa två nationer på NATO:s norra flank (Atlanten och europeiska Arktis) kommer man att kunna stärka planerna för försvaret av NATO:s centrum, som gränsar till Ukraina (från Östersjön till Alperna). Detta kommer att säkerställa att Ryssland måste kämpa med kraftfulla och interoperabla militära styrkor över hela sin västra gräns.

Sedan några år tillbaka har Turkiets relation till Nato varit nyanserad och ansträngd. Turkiets invändningar mot Sveriges anslutning var uppenbarligen kopplade till landets oro över Sveriges politik gentemot Kurdistans arbetarparti, PKK.
Turkiet har anklagat Sverige för att hysa kurdiska militanta grupper. NATO har erkänt detta som en legitim säkerhetsfråga och Sverige har gjort eftergifter som en del av sin resa mot NATO.
Den huvudsakliga materiella drivkraften bakom avtalet kan dock alltid ha varit en morot som USA har dinglat med. Den amerikanske presidenten Joe Biden verkar nu gå vidare med planerna på att överföra F-16 stridsflygplan till Turkiet – en affär som verkar ha låsts upp av Erdoğans ändrade inställning till Sverige. Men det är ofta så att en mängd kringliggande avtal och förslag till avtal kan bidra till att underlätta rörelsen inom Nato. Alla, inklusive Turkiet, verkar nu kunna sälja in utvecklingen som en vinst för sina väljare på hemmaplan.

Sveriges anslutning innebär att samtliga nordiska länder nu är medlemmar i NATO. Denna utvidgning är inte bara betydelsefull i operativa och militära termer, utan den har också stora politiska, strategiska och försvarsplaneringsmässiga konsekvenser. Även om Finland och Sverige har varit ”virtuella allierade” i åratal innebär deras formella anslutning vissa förändringar i praktiken.
Strategiskt sett är de två länderna nu fria att arbeta sömlöst med resten av de allierade i Nato för att planera för ett kollektivt försvar. Att integrera strategiska planer är oerhört värdefullt, särskilt med tanke på Finlands massiva gräns mot Ryssland och Sveriges innehav av kritisk terräng som Gotland i Östersjön. Detta kommer att öka den strategiska interoperabiliteten och samordningen.
NATO-länderna öppnar också sina försvarsplaneringsböcker för varandra på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Finland och Sverige kommer nu att genomgå bilaterala (med NATO:s internationella sekretariat) och multilaterala (med alla allierade) granskningar som en del av NATO:s försvarsplaneringsprocess. De kommer också att bidra till de strategiska beslut som ligger till grund för denna process.

Deras försvarsinvesteringar kommer också att granskas (och de kommer att granska andra allierades utgifter). En första analys tyder på att Finland och Sverige har släpat efter sina nordiska grannländers ökningar av försvarsinvesteringarna sedan 2014. Finlands försvarsinvesteringar ökade markant både före och efter landets anslutning till Nato. Även om vi kanske inte vet på flera månader om samma sak gäller för Sverige kan vi förvänta oss liknande ökningar från Sveriges sida. Alliansnormer och grupptryck är kraftfulla.
Utvidgningen av Nato till att omfatta Sverige är ett stort steg av alla dessa skäl. Men även om alla som följer toppmötet i Vilnius nu naturligtvis kommer att fråga sig om förändringen förändrar situationen för Ukrainas medlemsaspirationer, är det osannolikt att ett svar kommer inom den närmaste horisonten. Ett slutligt beslut om att Ukraina ska erbjudas en handlingsplan för medlemskap för tillfället är en bro för långt, särskilt i det nuvarande sammanhanget med ett pågående krig med en utgång som ännu är oförutsägbar.